En friskare och
amalgamfri mun
Vid behov kan amalgamsanering bli aktuellt

Amalgamsanering

Amalgam är ett mycket gammalt tandlagningsmaterial som innehåller hela 50 procent kvicksilver. Det övriga innehållet kallas alloypulver och innehåller ca 70% silver, ca 25% tenn samt 6% koppar och 0-2% zink. Nyare typer av amalgam kan innehålla förhållandevis mer koppar, vanligen 13-30%.


Amalgam – en hälsofara?

Kvicksilver är den giftigaste metall som finns, och är i särklass det farligaste ämnet i amalgamet, även om en del amalgamskadade kan ha besvär av andra komponenter också.

Dina amalgamfyllningar befinner sig i en varm miljö i munhålan. Därför läcker de ständigt kvicksilverånga som är mycket giftig. Läckaget ökar dessutom dramatiskt när du äter sur och varm föda, tuggar tuggummi och borstar tänderna. När du andas in följer kvicksilverångan med ner i lungorna i stor utsträckning och tas upp av blodomloppet som fördelar giftet ut i kroppen. Vart det än når ställer det sedan till skadeverkningar. Världshälsoorganisationen (WHO) framhåller att amalgamfyllningar är den största källan till kvicksilverexponering för människor.

Ladda ner en PDF från amalgamskadefonden för att läsa mer om de olika symptomen

  • Summan av hälsofarliga ämnen

    Vi utsätts dagligen för en mängd hälsofientliga ämnen, kända såväl som okända. De samverkar med ärftlig svaghet, stress, brist på sömn och extrem motion med för lite vila samt bristfällig mat och svåra motgångar i livet. Resultatet är att diffus ohälsa är ett stort problem i vårt samhälle. Var tredje svensk lider av allergiska besvär, många har huvudvärk etc. Sjukdomstillstånd är som regel beroende av summan av alla negativa faktorer. Bägarmodellen innebär att ju fler negativa faktorer vi kan eliminera, desto större är chansen att hälsosituationen förbättras.

  • Kvicksilver som läcker från amalgam tas upp i kroppen och ställer till en hel del hälsoproblem som varierar kraftigt från individ till individ. Många märker inte av några nämnvärda problem medan andra drabbas mycket hårt. Det finns flera anledningar till att en del drabbas hårdare än andra. Människor som är genetiskt överkänsliga mot kvicksilver drabbas exempelvis i regel mycket hårt.


Amalgamskadefonden och amalgamsanering

Amalgamskadefonden är en stiftelse som startades 1992 av amalgamskadade, läkare, tandläkare, forskare och politiker. Fonden arbetar för en amalgamfri och hälsovänlig tandvård. Stiftelsens ändamål är att ta fram kunskaper och metoder för att identifiera, förebygga och bekämpa skadeverkningar av tungmetaller från amalgam och/eller andra källor hos människor. Erfarenheter från personer som på ett skonsamt sätt sanerat ut sitt amalgam och därefter blivit bättre eller rent av återställda, talar klart för att kvicksilver som läcker från amalgamfyllningar kan orsaka en mängd sjukdomssymtom.

Eftersom så många blir bättre efter amalgamsanering, tycks kvicksilver från amalgam ofta vara droppen som får bägaren att flöda över? I många fall kan man utgå från att kvicksilver från amalgam ofta är en rejäl skvätt i bägaren, snarare än en liten droppe.

Läs mer på amalgamskadefondens hemsida


Graviditet och amalgam – en risk för hjärnskador hos det blivande barnet

Omfattande studier på djur har visat att giftigt metylkvicksilver och kvicksilverånga passerar in till fostret och framkallar olika utvecklingsstörningar i hjärnan (1,2). Detta faktum gör att man naturligtvis måste ta all exponering för (organiskt) metylkvicksilver och (oorganisk) kvicksilverånga med största respekt. Det är rimligt att anta att spädbarnen främst exponerats för kvicksilver under fosterlivet samt till viss del efter födseln via bröstmjölk. För mödrarna fanns sannolikt två dominerande exponeringskällor, nämligen kvicksilverånga från amalgamfyllningar och metylkvicksilver från främst fisk.

Läs mer om graviditet och amalgam

– Dr. Magnus Nylander, näringsforskare och kvicksilverexpert


Amalgamsanering motiverad vid kroniska besvär

Forskning visar dessutom att mängden kvicksilver som hamnar i kroppen är olika från person till person. Vid amalgamsanering blir man även fri från andra metaller som sannolikt också kan ge sjukdomsbesvär. Allt detta visar att en rätt utförd amalgamsanering ofta är motiverad vid kronisk sjukdom. Att läkaren kommer på att man lider av en viss känd sjukdom innebär i princip aldrig att man kan utesluta att amalgamet har betydelse för sjukdomens uppkomst. Läkarnas försäkringar att amalgamsanering inte tjänar någonting till är vanligtvis ogrundade.